Hanslick – om musik och lite dans

Kanadas nationalbalett håller till i Toronto, och i juletider gör de såsom alla andra baletter: de framför Nötknäpparen. Föreställningen är ypperligt underhållning. Det är ett härligt spektakel med glittrande scenografi, med kanoner som skjuter konfetti på publiken, med en säng som svävar över scenen och in i drömvärlden, med barn som presterar underhållningsvåld, med trollkonst, och med sagolika kostymer. (more…)

Så säkrade dansarna på Nasjonalballetten att det åter blir jul. Ännu en gång framför de Nötknäpparen, vilket är en härlig tradition. Det är dessutom underbart att komma i ett opera- och baletthus som sjuder av publikens entusiasm, och där barn och unga är i ett markant flertal. Lika härligt är det (more…)

Tidningen The Independent har kallat Nederlands Dans Theater I för en Lamborghini, och liknelsen är slående. NDT är ett av världens främsta kompanier för modern dans, och man kan undra när vi sist såg en föreställning i Norge på den nivån som de presterade. (more…)

Tänk dig Yann Tiersens musik till Amelie-filmen, men all charm är bortskalad. Det finns inte kvar några referenser till cabaret-musik. Borta är den drivande känslan som finns i hans repetitioner. Allt som finns kvar är klangen av Tiersens i utgångspunkten mycket enkla musik, och resultatet är en meningslös klanglig bakgrund. Eller: tänk dig att någon försökte sjunga till något som liknar en minimalistisk komposition av Steve Reich, och tänk dig att han försökte låta som Leonard Cohen, men tänk dig också att sångaren saknar djupet och musikaliteten i Cohens röst, och tänk dig att kompositionen helt saknar den intrikata elegansen i variationerna till Reich. (more…)

Det är härligt att se hur baletten i den nya operabyggnaden verkar som en stor och dynamisk ensemble. Kvaliteten har en jämnhet som opera-delen är långt ifrån. Oavsett de dansar gammalt eller nytt så blir det bra. Giselle var stark på alla plan. I mina ögon har Maiko Nishino stundtals varit ganska ointressant. Hon har demonstrerat en mycket stark teknik men det har lämnat mig oberörd. Prestation har gått före uttryck. Som Giselle gör hon en imponerande oskyldig och överentusiastisk roll, (more…)

Egentligen har jag inte lust att skriva om galaföreställningen som öppnade det nya operahuset i Oslo. Jag blir alltför upprörd, och jag tror att människor mår bäst av att tänka positiva tankar. Nu är det emellertid så att baletten firar sin egen förträfflighet och sitt ettåriga jubileum i det nya huset genom att sätta upp en repris av de dansinslag de presterade 12/4 2008 inför kameror och världens blickar. (more…)

28/10 2008, UMA (uruppförande)
Carte Blanche, Örjan Andersson (koreografi), Jens Sethzman (scenografi och lysdesign), Nina Sandström Hallberg (kostymdesign), Pan sonic, Akira Rabelais (musik)
Scene 2, Den Norske Opera & Ballett

UMA har en underbar början. En ensam karl kommer ut på scenen. Det är dansföreställning, men han agerar inte med kroppen utan med munnen. Han berättar om rörelser. Han berättar om dansen han inte dansar. (more…)