Vet inte hur smart det var att tro att jag skulle kunna slappna av med lite opera kvällen före min disputation. Är inte i stånd till att skriva något förnuftigt om La fanciulla del west på Den Norske Opera og Ballett i Oslo. Vad jag dock kan säga är något om akustiken i huset. Continue reading »
Det är fel, tänker jag, det är fel såsom Fritz Wunderlich sjunger Dichterliebe. Skivhyllan är nysorterad i ett så intrikat system att jag är chanslös. Jag hittar ingen annan inspelning. Attans. Jag behöver Schumann i natt. Jag behöver honom så innerligt att jag bestämmer mig för att ta Wunderlich på allvar i alla fall så bra jag kan. Det går för lätt när han sjunger, tänker jag. Men varför det? Han börjar i den fullständiga sorglösheten. Han betraktar knopparna som springer ut och fåglarna som sjunger. Continue reading »
Det verkar som om fingrarna är smalare när jag ser mot handryggen i förhållande till om jag kikar på handflatan. Emellertid är det så mörkt att jag alls inte kan urskilja några detaljer. Bara konturerna finns där, så med blotta blicken kan jag inte avgöra vilken sida av handen jag ser mot. Jag ser dock långt mera nu än när ljuset släcktes i Grieghallen. Då kunde jag bokstavligt talat inte något som helst av handen, om jag så höll den omedelbart framför ögonen. Continue reading »
Skivornas små programböcker har sina egna små genrer. Ofta får vi lov att läsa om uppdragsgivare, om var kompositören bodde när han skrev verken, om vem som var på urframförandet, vilka som spelade, om vilka lärare kompositören gick för, och mycket mera. Människan som kompositören är definieras från yttre faktorer, Continue reading »
Förra tisdagen skrev Kristian Meisingset, kulturredaktör i tidskriften Minerva, en krönika i Aftenposten som jag har gått och irriterat mig över. Han uppmärksammar med all rätt den kritikvärdiga programmeringen i Norges nya operahus. Detta förtjänar han tack snarare än kritik för. Vad som är långt mera problematiskt är när han ifrågasätter huruvida “Operaen i Bjørvika var en god og legitim investering.” Skulle Meisingset få det som han ville Continue reading »
Oslofilharmonin har nu presenterat sitt program för nästa säsong, och de gör varken mer eller mindre än sin plikt.
Innan Oslofilharmonin lanserade programmet för nästa säsong började jag vässa min vokabulär med illsinta adjektiv, men jag har inte fått användning för dem. Förra årets program var under all kritik. Det stack mest i ögonen att OFO valde att inte spela på Ultimafestivalen, och det sände signaler om en oansvarig konstnärlig ledelse som ignorerar sitt ansvar för sitt lands kultur. Årets program är dock långt bättre. Continue reading »
Den Norske Opera & Ballett
Åpningsgalla, generalrepetition
11/4, Bjørvika
