Under sin Vinternattfestival har Det Norske Kammerorkester funnit en rad strålande konsertkoncept som framförs under fyra intensiva dagar. Ett av dessa är att spela med Ingun Bjørnsgaard Prosjekt. Jag tänker ändå koncentrera mig om vad kammarorkestern presterade under den här dansförställningen.
Egentligen borde det varit helt extraordinärt bra. De har makalösa musiker i ensemblen, men ändå låter det medelmåttigt. Continue reading »
Bakgrunden till Magnus Lindbergs nya verk Graffiti är jätteroligt. Det består av ett urval av 63 små skriverier som folk begick i det gamla Pompeji, innan staden täcktes av lava. ”Jeg har snue”; ”Paris var her”; ”Myrtis, du er god til å suge”, ”Den beste fiskesausen” och mycket annat har funnit den snart 2000 år långa vägen till Magnus Lindbergs partitur. Musiken verkligen myllrar av liv. Verket är ganska olikt de senare verken han har skrivit. Continue reading »
När Renée Fleming viskar såsom hon gjorde i ”J’ai versé le poison” från Massenets Cléopâtre, då uppvisar hon röstkvaliteter som är helt unika i världen. Som få andra sopraner kan hon få ett lågt register att klinga övertygande och bärande, trots att hennes röst är mycket återhållsam. När Fleming gästade Oslo konserthus började aftonen med höjdpunkten, nämligen denna obeskrivliga klang som är så vacker att man inte behöver någon musik för att klä den. Bara ljudet i sig är tillräckligt. Men så stannade konserten av. Continue reading »
Det är långt mellan konserterna där man har höga förväntningar som infrias. Mahler ligger i Jukka-Pekka Sarastes kärnrepertoar. Nionde symfonin tillsammans med Oslofilharmonin var helt i världsklass. Ta andra satsens burleska vulgariteter. Det svänger och är överdrivet så att vi drar upp mungiporna oavsett vi vill det eller inte. Continue reading »
Så snart jag kommer hem sätter jag på skivan där den norska nationaloperans orkester spelar Mozart-ouvertyrer under ledning av Rinaldo Alessandrini. Det var magi att höra honom med orkestern, och med hjälp av min ljudanläggning konstaterar jag raskt att det inte var en dröm. Jag har länge sett fram emot hans återkomst till Den Norske Opera og Ballett. Continue reading »
5/11 2010, Oslo Konserthus
Oslo filharmonien, Jun Märkl (dir.), Angela Hewitt (piano)
Verk av Debussy och Ravel
Jag lyssnar inte på klassisk musikk för att ha det trevligt. Orkestreringen av pianoverket Childrens Corner var just trevlig. Allt blev i det lilla formatet. Allt var svagt. Allt var med en tillbakadragen karaktär. Inget var dramatiskt. Ändå visade orkestern varför jag diggar den. Allt var spelat med största tydlighet. Det försiktiga blev ändå hela tiden intressant, klart och rent. Fast jag hade gärna hört dem i andra verk. Continue reading »
“Vi visste vel ikke helt hva vi gjorde da vi, inspirert av et medlem av kongehuset, påkalte Frédéric Chopin og spurte hvordan han ville spilt Mazurkaene sine nå idag, om han hadde levd i 2010. Svaret han ga oss ble en utfordring, for å si det mildt. Men vi gjorde vårt beste, og her kommer CD-en.”
“MAZURKA – remaking Chopin”
Nils Henrik Asheim & Gjertruds Sigøynerorkester slipper CD på Cafeteatret, Grønland (Oslo). tirsdag 28.september Continue reading »
Var på öppningen av Oslo Kammermusikkfestival i afton, och den konserten kan man säga mycket om. Jag ska dock låta min trut förbliva sluten och istället tipsa om att Il Complesso Barocco med Alan Curtis och Ann Hallenberg var knallbra. De har en helt egen konsert på söndag kväll (28/8) och det finns fortfarande biljetter. Du som läser den här bloggen vet hur värdefulla de sällsynta upplevelserna är. 270 kronor är som hittat för vad jag tror att vi kommer att få uppleva.
För övrigt måste jag göra lite hämningslös reklam för helt andra saker. Huvudanledningen till att jag inte skrivit så mycket på bloggen i år är att jag har varit i Kanada för att ta en pilatesutbildning, och nu arbetar jag som pilates- och tangolärare. Jag och min vidunderliga danspartner tycker att vi är otroligt inspirerande lärare och vi tycker att hela världen skall gå kurs för oss, så klicka dig in på http://www.tangotango.no och låt dig bli biten av vår entusiasm och dansen.
Min erfaring med Nord-Amerikanske orkestre er at de holder et meget høyt teknisk nivå samtidig som de spiller ditto ujevnt. Selv en storhet som New York-filharmonien har dårlige dager, og på slike dager har de ikke mye å fare med. Hvis jeg skal peke ut nok en tendens hos disse orkestrene er det at de spiller musikalsk tilbakeholdent. Tolkningene er nøkterne heller enn at de presenterer et sjansespill. Montreals Symfoniorkester representerer noe annet. Continue reading »
Hur klingar barocken egentligen? Många skulle säkert börja med att säga att stråkinstrumenten inte ljuder lika starkt som de moderna stålsträngade instrumenten. Ännu tydligare är nog klangfärgen. Det låter smalare på något sätt. Tonen är mera omedelbar samtidigt som den är mera sårbar. Continue reading »
