Dorothea Röschmann har massor på hjärtat och det borde varit en fröjd att höra henne. Emellertid sitter jag här och undrar om jag verkligen hörde henne på operan där hon i kväll haft romansafton tillsammans med Malcolm Martineau. De inledde med Schumanns Frauenliebe und Leben.
Han var helt passiv och tillbakadragen i sitt spel. Continue reading »






Aftonens lilla text kommer från Bryssel där Leon Fleisher har gett pianoafton. Fleisher är ett intressant fenomen på flera sätt – kanske lite för många. Som ung gjorde han en kometkarriär som mer eller mindre förutbestämde honom till att bli en legend. Lite anade han att legendstatusen
I afton skolkade jag från Ultimafestivalen. Åter var det Ardittikvartetten som spelade, och detta “åter” syftar till en ordentlig repetition. År efter år har de kommit. Förvisso är de i absolut världsklass – Ardittikvartetten – ja, de leder och definierar vad världsklass är i den nutida musiken.
Rozhdestvensky lade an en mycket tillbakadragen ton i kvällens första verk, vilket var Richard Strauss Metamorfoser. Det är sällan jag använder ordet vackert, men den här tolkningen var genomgående sådan. All var smickrande och polerat,