9/10, Oslo Konserthus
Oslofilharmonin, Petra Lang (mezzosopran), Sølvguttene, Filharmonins kör (kvinnorna)
Mahlers tredje symfoni
I afton skolkade jag från Ultimafestivalen. Åter var det Ardittikvartetten som spelade, och detta “åter” syftar till en ordentlig repetition. År efter år har de kommit. Förvisso är de i absolut världsklass – Ardittikvartetten – ja, de leder och definierar vad världsklass är i den nutida musiken. (more…)
30/9, Oslo Konserthus
London Philharmonic Orchestra, Gennady Rozhdestvensky (dir.), Jean-Yves Thibaudet (piano)
R. Strauss, Ravel, Tjajkovskij
Rozhdestvensky lade an en mycket tillbakadragen ton i kvällens första verk, vilket var Richard Strauss Metamorfoser. Det är sällan jag använder ordet vackert, men den här tolkningen var genomgående sådan. All var smickrande och polerat, (more…)
23/9, Den Norske Opera og Ballett
Verdi: Don Carlo
Man ska inte börja en text med att ursäkta sig för dens stil men det gör jag här. Jag kommer inte att vara välartikulerad. Jag måste skriva fort den här gången. Om du inte är en av de lyckligt lottade som redan har biljett till Don Carlo, då borde du sätta hjärtat i halsgropen och börja svetta i händerna av att läsa min lilla blogg idag. (more…)
25/8, Operaen i Oslo
Steffen Horn, Christian Ihle Hadland, Kristian Lindberg (alle klaver)
De tre musikerne er ikke lenger så unge at de kan leve på å være lovende. De må bevise noe om vi fremdeles skal regne med dem. Til tross for bl.a. fem cd-utgivelser og tallrike fine solistoppdrag opptrådte (more…)
9/5, Oslo konserthus
Oslofilharmonin, Herbert Blomstedt (dirigent)
Haydn, Brahms
När Herbert Blomstedt besöker Oslo är det högtidsstund. Konserten blev en sällsynt urladdning och jag kan inte låta bli att fascineras av denne makalösa dirigent, som också var chefsdirigent för Oslofilharmonin mellan 1962 och 1968. (more…)
Richard Wagner (i arrangement av Lorin Maazel): The Ring Without Words
Den Norske Operas Orkester, Lorin Maazel (dirigent)
19/4, Bjørvika
Det er frestade att skriva om vad som inte är, om vad operan borde vara, om en passiv programpolitik, om en öppningsföreställning som bekräftade alla de värsta fördomarna om hur tråkig opera kan vara. Jag kan nog inte lova att jag inte kommer ta upp denna irritation igen om det kommer fler klumpiga och ärkekonservativa beslut eller uttalanden från operaledningen, men nu köper jag premissen att operan valt att inte satsa på egenproduktioner utan att de köper sig till kompetens. I flera fall, såsom när det gäller Lorin Maazel, kan vi gärna lägga till prefixet “stjärn-” till kompetens. (more…)
London Symphony Orchestra, Daniel Harding (dir.), Viktoria Mullova (violin)
Verk av Prokofieff och Brahms
16/4, Oslo konserthus
Londonorkestrarna är ökända för deras begränsade repetitionstider. Kanske var det något av problemet i det slappa framförandet av Prokofieffs andra violinkonsert, op. 63. Orkesterspelet var onyanserat, solist och orkester drog i olika riktningar, och Mullova spelade alltför vekt för att kunna klä Prokofieffs direkta uttryck. (more…)
