Sist jag såg Enleveringen från Seraljen fick jag bevittna avskurna bröstvårtor, sånger rakt in i rollfigurernas fittor (ursäkta språket, men det harmonierar med föreställningens art), läderremmar och allsköns andra medel som försökte provocera publiken. Det lyckades, men inte när jag såg föreställningen på Festspelen i Bergen 2007. Några år tidigare, 2004, när föreställningen hade sin urpremiär på Berlins Komische Oper, då utlöste den ett ramaskrik. (more…)
Archive for the ‘Opera’ Category
Ett verk som inte längre är
Friday, January 29th, 2010Anti-propaganda för operakonsten
Tuesday, January 19th, 2010
Jag skrev nyligen med stor entusiasm om en produktion av La Traviata på DVD. Denna var en del av en box med tre Verdi-produktioner (jag räknar med att de är tillgängliga som enskilda utgivningar). Jag hoppades innerligt att det skulle fortsätta i samma höga klass när jag kom till nästa, nämligen Macbeth. (more…)
Fortsättningen som följer
Friday, January 15th, 2010
Jag skrev häromdagen begeistrat om första akten från en La Traviata-DVD. De resterande akterna fortsatte med högt tempo. Jag måste säga att för mig var den här produktionen som att se Verdis verk med nya ögon. (more…)
Mer än bara underkläder
Tuesday, January 12th, 2010
För oss som är svaga för fina underkläder är detta en utmärkt produktion. Violetta sjunger stora delar av första akt i negligé och kroppen är inte helt oäven. Emellertid skall det långt mera till för att göra La Traviata spännande. Jag förstår operans historiska värde som den första med ett helt realistiskt vardagligt tema, som lyfter upp mattorna och skrapar upp skiten som de fisförnäma inte ville se. Jag förstår bara inte vad storyn skall ha att säga oss idag. (more…)
Härlig operahumor
Saturday, October 10th, 2009
Det borde verkligen inte finnas kvar biljetter till Don Pasquale på Den Norske Opera og Ballett. Föreställningen har allt. Framför allt är detta musikteater när det är som bäst. Scenografin kunde förtjäna en artikel för sig själv. Under ouvertyren ser vi en spräcklig blå-grå tablå som täcker stora delar av scenen. Efter ouvertyren blir den upplyst, och det visar sig att den alls inte är platt men bakom en transparent duk döljer sig Don Pasquales bostad. (more…)
Rekommendation
Thursday, October 8th, 2009
Såg Norsk Barokkorkesters uppsättning av Acis och Galatea i afton. Skriver om den i Morgenbladet nästa fredag. Vill ändå här komma med en stark uppmaning till alla om att ni kommer er upp ur soffan på lördag eller söndag och ser den. Underbar! Mer info på: http://www.nbo.no/konserter.html
Frustrationer och minst en vits
Friday, October 2nd, 2009
Det är svårt att sätta ord på min frustration över Poppeas Kröning på operan i Oslo utan att använda ett alltför respektlöst språk. Den musikaliska ledelsen var synnerligen medelmåttig. Monteverdis musik är oerhört rik. Operan är en av de riktigt stora i historien även om den inte fått den självklara platsen på parnasset som de stora romantiska operorna eller L’Orfeo. Alessandro de Marchi skapar en vacker klangvärld som låter tidsenlig, men det är alltför platt och karaktäriseringarna är svaga. Man kan säga det samma (more…)
Föreställning utan scenerier
Monday, September 28th, 2009
Att föreställa sig – är inte det att se vad som inte finns framför en? Har vi inte konsten för att vi ska utmana vår förmåga att föreställa oss saker? Har vi inte konsten för att lära oss att se? Ibland tänker jag att musiken stämmer minst på detta, för musiken är den mest direkta. De andra konstformerna är mera bundna till att peka bort från vad man skall föreställa sig. Litteraturen måste framsäga dess budskap mellan linjerna. Om den bara vore vad dess ord betydde skulle den var outsägligt fattig. Musiken däremot är just föreställningen utan att den pekar. Musiken är denna del av verkligheten som kanske är mera verklig än vad vi tross oss veta som säkert. (more…)
Inte bara dränkt av vatten
Sunday, May 3rd, 2009
Ingela Brimberg har ett tryck i rösten som är lika obevekligt som den ständigt närvarande floden Volga. Det handlar om Katja Kabanova - såväl operan som rollfiguren. Hon sjunger om hur hon inte har en egen vilja, men om hon hade en sådan skulle hon inte träffa sin Boris, vilken alls inte är hennes. Hade hon en fri vilja, då skulle hon hålla sig undan, men hans vilja är hennes. Brimberg är oerhört stark som Katja, (more…)
Skål!
Sunday, May 3rd, 2009
“Det här är den värsta smörjan jag har sett. Det har ingenting med den riktiga Läderlappen att göra.” Guldhalsbandet hon bär är så stort att hon nog sitter ganska stelt i sin stol för att bära upp blotta vikten av det. Uttalandet är ett missförstånd. Tanken är dock utbredd. Den lyder ungefär så här: (more…)
