Julen närmar sig med stormsteg, och framför mig på bordet ligger den mest imponerande norska bokutgivningen jag sett på länge. Norges opera & balletthistorie är skriven för första gång. Resultatet är ett på alla sätt mastodontiskt praktverk, och mitt ’argh!’ har två sidor. Continue reading »
Dec 132010
Dec 112010
Att konst inte kan kvantifieras är knappast en nyhet. Ändå skulle man kunna kritisera tolkningen som en skandinavisk bas gör av Furst Gremin för att den saknar djup och tyngd. Det måste mullra i basen och vibratot måste ha en viss form. Övertonsspektret måste vara på ett speciellt sätt så att det klingar av hundratals år med rysk-ortodox kyrkomusikalisk tradition, vilken blivit omvandlat till konstmusikens domäner. Ja, vi kunde sätta upp dessa kriterier och säga vad de skandinaviska basarna saknar. Vi kunde också Continue reading »
Nov 162010
När Renée Fleming viskar såsom hon gjorde i ”J’ai versé le poison” från Massenets Cléopâtre, då uppvisar hon röstkvaliteter som är helt unika i världen. Som få andra sopraner kan hon få ett lågt register att klinga övertygande och bärande, trots att hennes röst är mycket återhållsam. När Fleming gästade Oslo konserthus började aftonen med höjdpunkten, nämligen denna obeskrivliga klang som är så vacker att man inte behöver någon musik för att klä den. Bara ljudet i sig är tillräckligt. Men så stannade konserten av. Continue reading »
Nov 112010
Det är långt mellan konserterna där man har höga förväntningar som infrias. Mahler ligger i Jukka-Pekka Sarastes kärnrepertoar. Nionde symfonin tillsammans med Oslofilharmonin var helt i världsklass. Ta andra satsens burleska vulgariteter. Det svänger och är överdrivet så att vi drar upp mungiporna oavsett vi vill det eller inte. Continue reading »
Nov 092010
Så snart jag kommer hem sätter jag på skivan där den norska nationaloperans orkester spelar Mozart-ouvertyrer under ledning av Rinaldo Alessandrini. Det var magi att höra honom med orkestern, och med hjälp av min ljudanläggning konstaterar jag raskt att det inte var en dröm. Jag har länge sett fram emot hans återkomst till Den Norske Opera og Ballett. Continue reading »
Nov 052010
5/11 2010, Oslo Konserthus
Oslo filharmonien, Jun Märkl (dir.), Angela Hewitt (piano)
Verk av Debussy och Ravel
Jag lyssnar inte på klassisk musikk för att ha det trevligt. Orkestreringen av pianoverket Childrens Corner var just trevlig. Allt blev i det lilla formatet. Allt var svagt. Allt var med en tillbakadragen karaktär. Inget var dramatiskt. Ändå visade orkestern varför jag diggar den. Allt var spelat med största tydlighet. Det försiktiga blev ändå hela tiden intressant, klart och rent. Fast jag hade gärna hört dem i andra verk. Continue reading »
Oct 102010
Båda de i rubriken nämnda artisterna har geniala drag i sitt skapande, om än de verkar innanför helt olika grenar av konsten. Gaarder är oöverträffad med sina pedagogiska liknelser och idéer, och Strømgren är en mästare på att skapa situationer. Båda skapar alltså en handling som man inte kan annat än bli fullständigt medriven av. I Jo Strømgrens Årstidene möter vi situationskomik i långa rader. Det är helt obetalbart att se hur ensemblen dansar med bomber i famnen som om de vore blommor i de Schweiziska alperna och vi befann oss i Sound of Music. Continue reading »
Oct 082010
Är på väg till Berlin för att höra Eivind Gullberg Jensen dirigera världens bästa orkester. Lördagens konsert kan ses live på nätet. Kostar 9.99 Euro. Recensionen kommer i Morgenbladet nästa fredag.
Oct 062010
Ina Christel Johannessens Klokka 3 om ettermiddagen, som dansas av Carte Blanche, är en politisk föreställning med ett tydligt budskap. Programmet talar visserligen endast talar om stämningar, atmosfärer, tid, att arbeta med steg, etc., men man skall vara tämligen frånvarande för att inte gripa berättelsen. Vad som händer klockan femton är bundet till konfliktområden, och kanske särskilt till mellanöstern. Continue reading »
“Vi visste vel ikke helt hva vi gjorde da vi, inspirert av et medlem av kongehuset, påkalte Frédéric Chopin og spurte hvordan han ville spilt Mazurkaene sine nå idag, om han hadde levd i 2010. Svaret han ga oss ble en utfordring, for å si det mildt. Men vi gjorde vårt beste, og her kommer CD-en.”
“MAZURKA – remaking Chopin”
Nils Henrik Asheim & Gjertruds Sigøynerorkester slipper CD på Cafeteatret, Grønland (Oslo). tirsdag 28.september Continue reading »
