Att föreställa sig – är inte det att se vad som inte finns framför en? Har vi inte konsten för att vi ska utmana vår förmåga att föreställa oss saker? Har vi inte konsten för att lära oss att se? Ibland tänker jag att musiken stämmer minst på detta, för musiken är den mest direkta. De andra konstformerna är mera bundna till att peka bort från vad man skall föreställa sig. Litteraturen måste framsäga dess budskap mellan linjerna. Om den bara vore vad dess ord betydde skulle den var outsägligt fattig. Musiken däremot är just föreställningen utan att den pekar. Musiken är denna del av verkligheten som kanske är mera verklig än vad vi tross oss veta som säkert. Read the rest of this entry »
Föreställning utan scenerier
September 28th, 2009Tragisk livsnjutare – eller kanske bara nattsudd?
May 23rd, 2009
Det är fel, tänker jag, det är fel såsom Fritz Wunderlich sjunger Dichterliebe. Skivhyllan är nysorterad i ett så intrikat system att jag är chanslös. Jag hittar ingen annan inspelning. Attans. Jag behöver Schumann i natt. Jag behöver honom så innerligt att jag bestämmer mig för att ta Wunderlich på allvar i alla fall så bra jag kan. Det går för lätt när han sjunger, tänker jag. Men varför det? Han börjar i den fullständiga sorglösheten. Han betraktar knopparna som springer ut och fåglarna som sjunger. Read the rest of this entry »
Mörker
May 22nd, 2009Det verkar som om fingrarna är smalare när jag ser mot handryggen i förhållande till om jag kikar på handflatan. Emellertid är det så mörkt att jag alls inte kan urskilja några detaljer. Bara konturerna finns där, så med blotta blicken kan jag inte avgöra vilken sida av handen jag ser mot. Jag ser dock långt mera nu än när ljuset släcktes i Grieghallen. Då kunde jag bokstavligt talat inte något som helst av handen, om jag så höll den omedelbart framför ögonen. Read the rest of this entry »
Till skillnad från medelmåttan
May 7th, 2009
En medelmåttigt spelad Sibeliussymfoni får den finske kompositören att höras ut som en romantiker. Det var alls inget medelmåttigt över Jukka-Pekka Sarastes tolkning av mästarens första symfoni i afton. Mer och mer framstår Sibelius som en modernist i mina öron. Det är slående hur han kastar sig från ett infall till ett annat, från en fras till nästa, eller från en gest till en figur av en helt annan art. Ändå, Read the rest of this entry »
Inte bara dränkt av vatten
May 3rd, 2009
Ingela Brimberg har ett tryck i rösten som är lika obevekligt som den ständigt närvarande floden Volga. Det handlar om Katja Kabanova - såväl operan som rollfiguren. Hon sjunger om hur hon inte har en egen vilja, men om hon hade en sådan skulle hon inte träffa sin Boris, vilken alls inte är hennes. Hade hon en fri vilja, då skulle hon hålla sig undan, men hans vilja är hennes. Brimberg är oerhört stark som Katja, Read the rest of this entry »
Skål!
May 3rd, 2009
“Det här är den värsta smörjan jag har sett. Det har ingenting med den riktiga Läderlappen att göra.” Guldhalsbandet hon bär är så stort att hon nog sitter ganska stelt i sin stol för att bära upp blotta vikten av det. Uttalandet är ett missförstånd. Tanken är dock utbredd. Den lyder ungefär så här: Read the rest of this entry »
Firar rättmässigt sin egen förträfflighet
May 1st, 2009
Egentligen har jag inte lust att skriva om galaföreställningen som öppnade det nya operahuset i Oslo. Jag blir alltför upprörd, och jag tror att människor mår bäst av att tänka positiva tankar. Nu är det emellertid så att baletten firar sin egen förträfflighet och sitt ettåriga jubileum i det nya huset genom att sätta upp en repris av de dansinslag de presterade 12/4 2008 inför kameror och världens blickar. Read the rest of this entry »
Vittnesbörd
April 28th, 2009
Det är sällsynt att tiden flyger förbi så raskt när jag lyssnar på musik som när jag började bekantade mig med skivan Il pianto di Maria, eller Jungfruns klagosång. Faktiskt har jag problem med skivor där en rad olika kompositörer är samlade. Jag blir desorienterad. Jag vet inte vad jag ska lyssna efter. Read the rest of this entry »
Michaela – igen och igen
April 22nd, 2009
Vad ska egentligen till för att göra Carmen aktuell idag? Jag talar om rollfiguren – inte om operan. Denna uttjatade rollfigur blir för mig bara en kliché. Hon är den inkarnerade sensualiteten, hon är friheten som inte kan fångas, hon är objektet som alla män begär, och hon är känslans fria vilja. Sagt med andra ord är hon en bild på den ego-tripp av självförverkligande som varje såväl kvinna och man verkar rida på idag. Read the rest of this entry »
Happy new ears!
April 21st, 2009John Cages Musicircus på Deichmanske bibliotek 27/4
Mandag ettermiddag forvandles hovedsalen i Deichmanske Bibliotek til et stort instrument. Det er en gruppe studenter fra Norges Musikkhøgskole som har spesialkomponert musikk i John Cagesk ånd for å gjennomføre et såkalt Musicircus! Avantgardemesterens idé fra 1967 var “å sammenføre, under ett tak, så mange musikalske grupper og solister som praktisk mulig under de gitte forutsetningene. Det burde til enhver tid være mange mennesker som utøver noe samtidig.” Read the rest of this entry »
